Franz von Papen

El Vikipedio, la libera enciklopedio
Franz von Papen
Persona informo
Franz von Papen
Naskonomo Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen
Naskiĝo 29-an de oktobro 1879 (1879-10-29)
en Werl
Morto 2-an de majo 1969 (1969-05-02) (89-jaraĝa)
en Sasbach
Tombo Wallerfangen vd
Religio katolikismo vd
Lingvoj germana vd
Ŝtataneco GermanioGermana Regno vd
Alma mater Prusa Militakademio vd
Partio ZentrumsparteiNacisocialisma Germana Laborista Partio vd
Subskribo Franz von Papen
Familio
Dinastio Papen vd
Patro Friedrich von Papen vd
Edz(in)o Martha von Papen vd
Infanoj Friedrich Franz von Papen vd
Profesio
Okupo politikistodiplomatomilitisto vd
Aktiva en Berlino vd
vd Fonto: Vikidatumoj
vdr

Franz Joseph Hermann Michael Maria von PAPEN, Erbsälzer zu Werl und Neuwerk (naskiĝis la  29-an de oktobro 1879(nun 1879-10-29) en Werl; mortis la 3-an de majo 1969 en Obersasbach) estis germana politikisto (Zentrumspartei, malmembriĝis je 1932), regna kanceliero en 1932 kaj de 1933 ĝis 1934 vickanceliero en la kabineto de Hitler.

Franz von Papen, 1945/46

Papen estis unu el la 24 personoj, kiuj estis akuzitaj en la Nurenbergaj procesoj kontraŭ la ĉefmilitkrimuloj antaŭ la internacia milita tribunalo. Li estis malkondamnita en ĉiuj punktoj la 1-an de oktobro 1946. En la sekvinta juĝoĉambra procedo li estis akuzita je ok jaroj da laborkampo.

Skribaĵoj[redakti | redakti fonton]

  • Appell an das deutsche Gewissen. Reden zur nationalen Revolution, Oldenburgo 1933.
  • Der Wahrheit eine Gasse, Munkeno 1952.
  • Europa, was nun? Betrachtungen zur Politik der Westmächte, Göttingen 1954.
  • Vom Scheitern einer Demokratie. 1930–1933, Majenco 1968.

Literaturo[redakti | redakti fonton]

  • Henry Mason Adams/ Robin K. Adams: Rebel Patriot. A Biography of Franz von Papen. Santa Barbara 1987.
  • Jürgen Arne Bach: Franz von Papen in der Weimarer Republik. 1977.
  • Theodor Eschenburg: Franz von Papen. En: VJZG 1 (1953), p. 153–169.
  • Larry Eugene Jones: Franz von Papen, the German Center Party, and the Failure of Catholic Conservatism in der Weimar Republic. En: Central European History, n. 38 (2005), p. 191–217.
  • Franz Müller: Ein „Rechtskatholik“ zwischen Kreuz und Hakenkreuz. Franz von Papen als Sonderbevollmächtigter Hitlers in Wien 1934–1938. 1990.
  • Joachim Petzold: Franz von Papen. Ein deutsches Verhängnis. Munkeno/Berlino 1995.
  • Hans Rein: Franz von Papen im Zwielicht der Geschichte. Sein letzter Prozess. 1979.
  • Richard W. Rolfs: The Sorcerer's Apprentice. The Life of Franz Von Papen. 1996.
  • Karl-Heinz Roth: Franz von Papen und der Deutsche Faschismus. En: Zeitschrift für Geschichtswissenschaft (ZfG), n. 51 (2003), p. 589–625.
  • Wilhelm von Sternburg (eldonisto): Die deutschen Kanzler. Von Bismarck bis Schmidt. Fischer-Taschenbuch-Verlag, Frankfurto 1987.
  • Erich Stockhorst: 5000 Köpfe – Wer war was im Dritten Reich. Arndt, Kijlo 2000, ISBN 3-88741-116-1.
  • Joachim Petzold: Franz von Papen. Ein Deutsches Verhängnis. Bvu Buchverlag Union, 1995, ISBN 3-372-00432-9.

Eksteraj ligiloj[redakti | redakti fonton]